Den senaste om askskottsjukan

 

Askar dör i Sverige av en ny sjukdom som har sitt ursprung i Polen och Litauen. De första säkra rapporterna om askskottsjuka kom 2003, men enstaka personer såg skador 2001. Spridningen till Sverige har skett från sydost från Litauen och Polen, där sjukdomen förekommit sedan början av 1990-talet. Många askar dör för närvarande och hela bestånd håller på att spolieras av sjukdomen (bild 1). Värst ser det ut i de områden där askskottsjukan grasserat längst, Skåne, Öland och Gotland. Ask i alla åldrar drabbas. På kontinenten har sjukdomen spritt sig söderut och västerut till Slovenien i söder och Tyskland och Frankrike i väster. Till Norge kom askskottsjukan 2007, då omfattande angrepp uppmärksammades på Sørlandet.

 

Sjukdomen orsakas av en inte tidigare beskriven patogen svampart, som så nyligen som 2006 fick namnet Chalara fraxinea. I en studie från 2009 föreslogs att svampen kan vara en sjukdomsalstrande variant av en nedbrytarsvamp Hymenoscyphus albidus. Chalara fraxinea är en asexuell form av Hymenoscyphus albidus som är den sexuella formen med fruktkroppar som sprider sporer (bild 2).

 

Bild 1. Döende askbestånd i Närke   september 2010.

Hymenoscyphus albidus är känd sedan 1851 som saprofyt på askens bladskaft. Svampen är spridd i hela Europa. Senaste nytt från 2010 är att Hymenoscyphus albidus kan vara ickepatogen medan en närstående form Hymenoscyphus pseudoalbidus är en patogen form av svampen.

 

Under sommaren sprids svampens sporer med vinden från de fruktkroppar som bildats på bladskaft som ligger på marken under askarna sedan året innan. Askens blad och bladskaft och knoppar kan angripas och infektionen och sprider sig därefter in i skottet. Innerbarken dödas och det leder till att kräftsår bildas. Angrepp på årsskotten syns påföljande vår och försommar då de angripna delarna dör.

 

Från kvistar och grenar sprids infektionen in i stammen (Bild 3), vilket kan leda till att trädet dör. Små och unga träd dör snabbare än äldre och större träd (Bild 4). Askskottsjukan har sannolikt, till skillnad mot almsjukan, spritt sig till Sverige på naturlig väg, genom sporspridning.

 

Bild 3. Infektionen sprider sig
från kvisten in i stammen.

 

Bild 2: Fruktkroppar av Hymneoscyphus albidus på ett askbladskaft.

 

Bild 4. Infektionen sprider sig
från kvisten in i stammen.

Skötsel och bekämpning

 

Askskottsjukan är så ny att vi har mycket begränsade kunskaper om vad som kan göras för att motverka sjukdomen. Eftersom sporspridningen sker från fruktkroppar på askens fjolårsbladskaft, räknar vi med att döda askar inte innebär nämnvärd risk för spridning av sjukdomen. Död ved från ask kan därför lämnas kvar till förmån för den biologiska mångfalden.

 

För att rädda virkesvärdet bör 1) askar som har förlorat det mesta av den primära kronan och där trädet bara lever av vattenskott i kronan avverkas; 2) askar med vattenskott på stammen avverkas snabbast möjligt, eftersom det finns risk för missfärgning av veden i anslutning till angripna vattenskott; 3) askar som har förlorat mer än halva den primära kronan, bör man överväga att avverka (bild 5); 4) askar som har minst tre fjärdedelar av kronan intakt, kan anses vara tillräckligt frisk för fortsatt växt.

 

Eftersom asken har visat sig ha stor variation i mottaglighet för angrepp av C. fraxinea kan det vara skäl att spara askar som är friska. De kan medverka till att vi får fram askar med större motståndskraft mot askskottsjukan. I ett längre tidsperspektiv är det rimligt att anta att naturlig selektion i vilda bestånd kommer rädda kvar asken i Sverige. Sjukdomens framfart påverkas av väderleken året runt, vissa år kan det se bättre ut än andra. Askar som visat mottaglighet fortsätter att vara mottagliga även om de vissa år ser bättre ut.

 

Bild 5: Den primära kronan är död, endast vattenskott återstår.

 

Riktad skadeinventering av ask 2009

 

Inventeringen utfördes på de av riksskogstaxeringens fasta provytor i Götaland som innehöll ask. Askbestånd i Götaland handlar om 10 000 ha av 4.9 milj ha skogsmark (2 ‰). Det betyder att många ytor innehåller ingen ask. Skadeinventeringen, som genomfördes i juli, omfattade 74 provytor och totalt 539 träd och antalet träd/yta varierade mellan 1-31. Sammanfattningsvis hade mer än 50 % av träden påtaglig utglesning och 25 % var svårt skadade (bild 6). Inventeringen utfördes av Sören Wulff och Per Hansson vid Institutionen för skoglig resurshushållning, SLU, Umeå.

 

 

Bild 6. Döende askar i olika stadier.

 

 

Text: Pia Barklund, skogspatolog Inst. för Skoglig Mykologi och Patologi, SLU, Uppsala  Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar. Du måste tillåta Javascript för att visa e-postadressen

Foto: Pia Barklund (bild 1,3,4,5,6) och Stina Bengtsson (bild 2)

 

Referenser

 

Johansson, S., Stenlid, J. Barklund, P., Vasaitis, R. 2009. Svampen bakom askskottsjukan – biologi och genetik. FAKTA SKOG nr 9 2009.

 

Skovsgaard, J.P., Thomsen, I.B. och Barklund, P. 2009. Skötsel av bestånd med askskottsjuka. FAKTA SKOG nr13 2009

 

www.skogsskada.slu.se

 

 

 

Kommentarer  

 
0 #1 Kerstin Andersén 2012-07-23 07:04
Någon som vet om även Robinia drabbas?
Citera
 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Hem